Varför har ingen tänkt på det här tidigare? Precis vad min garderob behöver. Just nu hänger det ungefär tre kjolar och två blusar på varje hängare, men det är långt ifrån optimalt. Plaggen blir skrynkliga och så får man stryka om (utan konkurrens det tråkigaste hushållsarbetet). Applåder till formgivaren Roger Arquer.

Ett.

Två.

Tre.

Bilder från Dezeen.

Jag har länge letat efter en ny matta, men kan som vanligt inte bestämma mig. Hade prover hemma från Hay som jag inte riktigt blev kär i så jakten går vidare. Innan semestern strosade jag runt på NK inredning och bevittnade något väldigt roligt. En kvinna gick fram till kassan och frågade vad de slitna mattorna kostade.

– Från 18, svarade expediten.

En lång tystnad följde.

– Ja, tusen, förtydligade hon.

Jag tror kunden hade fattat, hon kunde bara inte ta in att den där lilla mattbiten kunde ha ett så svindlade pris. Och jag har all förståelse för det. Den här slitna vintagecharmen har verkligen sin poäng – när man kan fynda äkta slitna saker till bra pris. Men varför betala gigantiska summor för något som är fuskgammalt? Det går ju emot hela grejen med trenden. Som när man skulle köpa färdigslitna jeans för 2 000 spänn. Det försvann ju snabbt. Hur långlivad blir slitagetrenden inom heminredning?

Vintage by Kinnasand är en serie färdigslitna mattor – för dig som inte orkar vänta på naturligt slitage.

En kändis som det skrivs flitigt om i Italien är Colin Firth. Han är gift med italienska Livia och har ett hus i Torscana så det är kanske inte så konstigt. I ett nummer av L’Espresso hittade jag en artikel om deras butik i London, Eco Age, en livsstilsbutik med eco-chic inriktning. Produkterna i sortimentet är till största delen nya för mig, plus för avdelningen med energisparande design. Värt att kolla in på nästa Londontrip.

Sofistikerat miljövänligt. Eco Age har också webshop om du känner för att klicka hem något direkt.

Halloj, hoppas ni har haft en lika skön sommar som jag. Wow säger jag bara. Mallorca var helt fantastiskt. Vilken natur och vilken mat. Eftersom jag var där på semester blev det inte så mycket design, men här kommer några bilder på några av de platser vi besökte. Rivstart med jobb redan imorgon, snart är jag tillbaka med designnyheter, men först lite semesternostalgi.

Hotel Esplendido i Puerto de Soller. Utsikt från den makalösa trädgården med pooler och solstolar. Älskade det här hotellet, men det kändes som att det var absurt mycket svenskar här. Tur att jag kunde låtsas vara italienska. Upptäckte att jag tagit väldigt få foton av själva hotellet, men en av de saker jag gillade bäst var de här mosaikborden.

Det kändes lite som att befinna sig i en svunnen tid. Det här söta tåget kunde man ta in till centrum, genom apelsinlundarna. Storslaget.

För att komma till stranden Sa Calobra fick vi åka serpentinvägar. Man var uppe i molnen och vände, helt surrealistiskt. Väl framme väntar en strand som tagen ur The Beach.

Privatvillan, numera museet, Can Prunea i Soller är värd ett besök. En massa fin Jugend. Ön har också förvånansvärt mycket samtida arkitektur som den här villan som vi hittade i den charmiga staden Pollenca.

Efter Mallorca bar det av till Italien som vanligt. På vägen hem passade vi på att besöka nya museet Maxxi, ritat av Zaha Hadid. Detta otroligt komplicerade byggnadsverk både imponerade och gjorde mig besviken, vissa taffligt utförda detaljer drog ner intrycket, men inte desto mindre – ett måste på din nästa Romresa.

Nu checkar jag ut från mitt mitt vanliga liv för tre veckor av sus och dus. Hoppas ni får en underbar sommar.Kakel från Rob Ryan.

LRF har slagit ihop sajterna för alla sina tidningar på en domän. Även om jag är lite skeptisk till namnet (mixr.se) så är idén i sig bra. Enkelt för läsarna att hitta all info på samma ställe och en bra sätt att marknadsföra sina titlar till nya målgrupper. En tidning som jag aldrig köpt, trots att en vän jobbar där – sorry Imke – är 25 underbara hem. Mycket internationellt vilket känns trevligt eftersom i princip alla andra svenska magasin enbart har svenska, eller i alla fall nordiska, hem. Vill du veta hur ett designmedvetet hem ser ut i Uruguay, kolla in här.

I vintras intervjuade jag Malene Birger och bad om hennes bästa Köpenhamnstips. Men tji fick jag, Malene berättade att hon hade flyttat till Mallorca och jag blev genast avundsjuk (det här var i mars efter tre månader av isande kyla, suck). När jag slog upp senaste Elle möttes jag av bilder från just detta Mallorcahus. Imponerande enhetlig inredning. Turkos är tydligen den enda färg som släpps över tröskeln och överallt finns små stilleben uppställda. Precis en sådan här inredning som jag aldrig skulle klara av att upprätthålla, men fint att titta på.

Tyvärr hittade jag inga bilder nå nätet så det fick bli att plåta själv, vill du se bättre spring ut och köp Elle (vanliga, inte interiör), men skynda, jag tror att det är ett nytt nummer på väg vilken dag som helst.

På Ytligheter hittade jag en bild från Filippa K:s höstkampanj. Det var dock inte kläderna som fångade mitt intresse utan fasaden. Shingle (tror spån är det svenska ordet) är underbart. Om jag någonsin bygger ett hus vill jag ha en fasad med shingle (och betong, och tegel, herregud hur kommer det där huset att se ut egentligen!).

Härom dagen damp Elle interiörs nyhetsbrev ner i min inkorg med en intervju med Nika Zupanc. Kolla in hennes sajt, där finns mycket fint. Kul att allt fler uppmärksammade formgivare kommer från länder utanför väst. Nika kommer från Slovenien och när jag var i Milano såg jag en hel utställning med polsk design och träffade deras stjärnskott Oskar Zieta. Go öst!

Vi ska få så kallade ägarlägenheter i Sverige. Till skillnad från en bostadsrätt är ägarlägenheterna enklare att hyra ut i andra hand och göra om invändigt. Samtidigt som det finns en rad intressanta projekt, så varnar kritiker för att ägarlägenheter öppnar upp för spekulation. Att folk kommer att köpa lägenheter bara för att hyra ut. Jag har varit försiktigt positiv till ägarlägenheter, men jag såg en annons för Biz apartment på Gärdet i Stockholm höll jag på att svimma, maken till trist spekulationsprojekt får man leta efter. Antar att det är ett ombyggt kontor av fönstren att döma, men hade man inte kunnat göra något mer spännande än så här. Det konstiga är att det är Love Arbén som ritat en massa annat fint, som suttit vid datorn. Jag fattar ingenting.

Stockholms innerstad 2010, kan det inte bli bättre än så här?